En kort historik och programförklaring
I november 1936 samlades en krets runt Evert Taube, med
bland annat skeppsredare Sven Salén och dåvarande borgmästaren i
Stockholm Gunnar Fant för att bilda ett samfund för viskonsten. Kring
sig samlade de många av dåtidens kända vissångare och konstnärer. Från
början var samfundet endast öppet för män, men redan efter några år
ändrades den regeln och Margaretha Kjellberg och Karin Juel var de
första kvinnorna som kom med.
Redan tidigt slogs det fast att man skulle träffas under
trevliga former, äta och dricka gott men framför allt sjunga. Men också
verka för viskonsten i sig, att vara ett forum för den traditionella
visan och verka för "Folklig dikt i ord och ton". Så småningom
utvidgades detta till att även omfatta "visan i experimentell och
sökande form". Idén spred sig vidare i slutet av fyrtiotalet och idag
finns Visans Vännerföreningar över hela landet och även i de nordiska
grannländerna.
Så har det fortsatt och fortfarande träffas vi
regelbundet i samma anda som från början, men vi har även utåtriktad
verksamhet som återkommande större konserter.